Om

Individualistisk socialism är en tredje väg mellan egoism och socialism. Socialismen söker kollektivet i individen. Liberalismen söker individen i kollektivet. En ny ideologi bör ständigt och jämt befria individen från samhällets sociala konstruktioner. Ju mer individualistisk hen blir desto mer socialistisk blir hon. Egoism är kapitalistisk socialism. Socialism är socialistisk kapitalism. Individualistiska socialister bär frihetens solidariska låga. Min frihet skapas av att jag erkänner andra som mina jämlikar.

Presentation

Teknik

Den här bloggen skapades via leverantören bloggo.nu

Reklamfri blogg!
Skapa en egen blogg utan krångel eller teknisk kunskap.
Skapa bloggen nu!

Visar inlägg från juni 2012

Tillbaka till bloggens startsida

Kulturens dubbelexponering hämmar kreativitet

En idrottsman som tränar för att bli världsbäst i simning har en tränare som förbättrar tekniken successivt. Tränarens ord skall omvandlas till handling. Ju mer simmaren kan agera spontant och simma korrekt utan medveten styrning desto bättre förutsättningar har han att bli världsmästare i simning. Simmaren är sina simfärdigheter. Det finns ingen/lite social roll av att vara simmare. Han är sin egen färdighet i hela kroppen både under simningen och hemma som privatperson. Det finns ingen kulturens dubbelexponering.

Skriftspråket och noter är inte de talade språket eller musiken

Med noter och skriftspråk kom ett nytt lager till språket och musiken. Noter och texter bildar en kulturens dubbelexponering som inte finns hos den musikaliska analfabeten eller hos den som saknar skriftspråk och lever i en talspråklig kultur. En person som talar om t ex svetsning behöver inte ha den minsta koppling till svetsning. Alla hans färdigheter är kunskap om svetsning kan vara inlärd kunskap. Man behöver inte vara svetsare för att kunna tala mycket detaljerat om svetsning. Men svetsningsteoretikern identifierar sig ofta med sina kunskaper om svetsning och detta bildar hans sociala yrkesroll. Hemma är han något annat. Däremot kan svetsteoretikerns språk vara mycket likt det språk som svetsaren ha, men bägge har helt olika källor till kunskapen om svetsning. Svetsaren talar utifrån erfarenheter, medan teoretikern talar utifrån allmän kunskap om svetsning. Svetsarens tal om svetsning har direkt koppling till svetsning. Men en svetsare som har både tekniken att svetsa spontant och den teoretiska färdigheten har en kulturens dubbelexponering av svetsning. Kunskap om svetsning är ej svetsning.

Det är en föreställning om vad det är att svetsa. Om svetsaren inte kan sjunka ner till samma spontana nivå av svetsning som när vi kör med "autopiloten" bil blir aldrig en bra svetsare. All medveten styrning av svetsprocessen måste bort innan man är expert. Detta är vardaglig kunskap bland alla svetsare. Han kan således ha två identiteter: som svetsare eller svetsningsteoretiker. Det finns en kulturens dubbelexponering.

Den i musikteori högutbildade är hämmad av sina teorier av musik

En litterat musiker kan lära sig hela notapparaten till Beethovens nionde symfoni och spela allt utantill. Många kan det, men ändå tillhör de inte världseliten. Man spelar på samma sätt som vi kan vårt telefonnummer utantill. Det finns bara form, men inget innehåll. Men en musiker som kan frigöra sig från notapparaten och spelar Beethoven med känslor som uttrycks i musiken blir världsberömd.  Då är det den enskilde individen som spelar, utan notapparatur. Det finns många illitterata musiker som spelar och sjunger utan noter. De kan inte läsa noter och har därmed inte förmåga till att äga en kulturens dubbelexponering av musiken. Beatles Paul Mcartney kan inte läsa noter, liksom Mark Knopler. De kan mycket väl leva närmare den spontana musiken just på grund av denna musikaliska analfabetism. De kan inte identifiera sig med teorin om musik, eftersom dessa strukturer saknas hos denna musiker. Om den välutbildade i musik identifierar sig med sina teoretiska färdigheter blir det i sig ett instrument som han/hon får hög social status om den teoretiska kunskapen är omfattande. Men denna status och identifikation är även lika mycket en hämsko för samma person oreflekterade och kreativa färdigheter i musik. Först när musikern inte lägger socialt värde i de teoretiska färdigheterna kommer förmågan att bli kreativ i musik att bli mer framträdande.


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Människan lever imorgon och i ögonblicket

I alla skriftbaserade religioner talas om människans tomhet som grunden för medvetandet och hur denna tomhet är kopplad till tiden. Allt sunt förnuft säger oss att det kan omöjligen finnas en framtid eller dåtid. Den enda tid som kan finnas är ett alltid existerande ögonblick. Vi föreställer oss morgondagen som en hägrande framtid och historien lever i våra minnen. Men detta är blott en illusion.

Tomheten finns i alla religioner

Buddismen kanske är den religion som bäst försökt förklara vad som avses med det heliga ordet tomhet, eller noll i indiska religioner. Tomhet finns som heligt begrepp i kristendomen, hinduismen, buddismen, islam, taoismen och sannolikt alla skriftspråksbaserade religioner. Tomheten är grundbulten för hela det religiösa tänkandet i dessa religioner.


Vi lever 0,3 sekunder efter livet

Vi försöker föreställa oss ett ord vars begrepp omöjligen kan finnas. Noll kan inte ha ett begrepp, det finns inte och därför var också noll den sista siffran i matematiken. Grekerna filosoferade om hur man kan ha en siffra noll om det som inte finns. Är det inte bättre att beskriva det som finns enbart med matematiska siffror? Men noll finns som en frånvaro, precis som tomheten finns som en frånvaro av ögonblicket. Vårat medvetande är alltid ca 0,3 sekunder från ögonblicket, dvs lever i "förfluten" tid 0,3 sekunder efter ögonblicket. Hur underligt det än låter är det så. Men visst kan man hävda att medvetandet lever i nuet, men 0,3 sekunder efter våra sinnesupplevelser av nuet. Däremot mottar vi med våra sinnen allt i ögonblickets stund och sinnena är alltid i nuet. Dessa är två olika saker. Vi kan tänka på något annat och cykla eller köra bil helt automatiskt. Den som kör bil, autopiloten, är också vår personlighet, medan den som tänker är något annat. Men när vi uppmärksamt kör är vår uppmärksamhet ca 0,3 sekunder efter våra sinnesintryck.

Morgondagen kan inte vara i ögonblicket

För att förstå oss själv kan vi byta ut ordet tomhet med morgondag eller gårdag så har vi lättare att förstå medvetandets tomhet. Grunden för medvetandet är tomhet, eller en tom tavla som är skriven/fylld med kunskap som man är medveten om. Vi kan lättare föreställa vår egen illusion om verkligheten om vi antar att vårt medvetande alltid befinner sig av nödvändighet i tillstånd gårdag eller morgondag. Det måste vara tomt i grunden, men döljer grundläggande genetiska drifter som lever i nuet.

Medvetandet kan inte förenas med autopiloten

Medvetandet kan aldrig förenas med autopiloten som kör bilen när vi tänker på något annat. Om vi gjorde det vore vi djur. En hund som springer gör inget annat än springer. Den tänker inte på morgondagen eller gårdagen och kan inte analysera medvetet det som kommer framför hunden, utan reagerar spontant som vår autopilot för hinder och svårigheter. 

Vi har två själar i oss - en som drar uppåt och en som drar neråt

Nuförtiden är vi väl medvetna om vår "autopilot" och att vi således har två personligheter. En medveten och en närmast omedveten. Men hur är det med en människa som inte kan läsa eller skriva. Har denne lika mycket omedvetenhet som en högutbildad akademiker? Har djuren något omedvetet. Har hunden en autopilot, eller är den alltid sin egen autopilot i den omedelbara vardagen. Har hunden något annat än en omedelbar vardag. Krävs det inte metamedvetenhet innan man kan ha något omedvetet. Om hunden lever alltid i den omedelbara vardagen så skall den "ädle vilden" som inte kan läsa eller skriva vara ett mellansteg mellan hunden och människan pga av avsaknad av den kulturella evolution som pågått med skriftspråket under 2500 år - blott en blinkning i människans historia. Den ädle vilden skall ha mindre omedvetenhet pga att denne lever mer i den omedelbara vardagen.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Ihminen on tyhjyys ja kaikkeus, huomena ja nykyhetki

Ihminen on sininen ja punanen. Looko kuvvaa sekä yhteiskuntaa ette ihmistä. Vasen puoli on kolektiivi sekä ihminen ette yhteiskunta ja oikea puoli yksityinen ihminen sekä yhteiskunnassa ette yksin. Molemat on hierarkkisesti rakenettu, mutta toinen puoli on ilman kilpailua: Vain parhaimat tasa-arvositten kesken. Ja sen takia ei ole herrastelevaa henkeä sillä puolela joka tumineeraa muita. Mutta jokhainen yksityinen yrittää kontroleerata, ohjata ja mookata sitä mitä ittekuki yksityinen luopi. Punanen puoli on suureks osaks kopia sinisestä puolesta, eli toisin päin, mutta se on nurinkäänetty mailma. Sen lähemäks nykyhetkeä tohtii lähestyä sen enemän näkkee ja korkeamaks lentää. Valo polttaa kun aurinkoki. Nykyhetkeä häätyy palvella, ei ole maholista herrastella nykyhetkeä.


Yks looko kuvvaa kaikkia, mutta samasta syystä joka lookhoon mahtuu uusia lookoja. Voimafältit kuvvaavat kuinka enersjii liikkuu ylös ja alas. Mutta vasemalla puolela liikkuu kans vastaava herrasteleva voimafältti alaspäin, koska triangelissa on pienempiä triangelia, ja sitä pienempiä etc. Vasemalla on pimeä kolmentimensuunin aukko, joka muuttuu timensuunittomaks (ymmyräiseks) valoks, jos tohtii kulkea pimeän luolan valon sätheitten kautta valhoon. Se on ovenreikä ei-misthään eli tyhjyyestä kaikheen.

Se mikä on pimeää/valoa riippuu siittä mistä päin kattoo, alhaalta eli ylhäältä päin. Vasen puoli on meän tietoinen puoli, joka sen takia käsittellee pieniä määriä informasuunia. Se on noin 0,3 sekuntia nykyhetken jälissä.


Pimeä oikea puoli piethään olevan meän alitajunan puoli, mutta arkielämässä se on tämä osa joka ohjaa ja hallittee suuriiman osan meän elämästä, meän "auttopiluutti".  Se ei kuitenkhaan koskhaan saata tulla tietoiseks hänen kyvyttömyyestä ette olla tietoinen, koska se saattaa vain toimia nykyhetkessä.

Oikean puolen saattaa kans kuvata punaseks, koska muraalin pohja on sillä puolen. Jos esimerkiks piethään kapitalismia, hierarkkia ja kilpailua kehnona se vasen puoli pitäis olla pimeää. Molemat puolet pyrkivät omhiin taifhaashiin ja siis palvelevat niitä taifhaita. Sen korkeampana kun on sinisellä puolela sen kaukempana olthaan nykyhetkestä. Jos on sinisen puolen korkeimissa nokissa saattaapas helpola uskoa ettei oikeata puolta ole ees olemassakhaan.

Vasen puolen taivas on elämän aijan kariääri ja se pyrkii aina valthaan tulevaisuuessa. Oikea puolen taivas on 0,3 sekuntia kaukana ja se pyrkii hakheen ommaa enersjiitä.

Ajatuksen metafoorina vasen puoli on tietoinen ja linjääriä ajattelua ja sen lähtökohta on olevat teuriit ja tieto, ja  mitä tietheelisesti kuttuthaan tetyktiiviseks ajatteluks. Ylheisestä tiosta menthään koethuin esineishiin ja käsitheishiin, eli toisin sanoen ylhäältä alas. Kirjakieliseks, akateemiseks eli teureettiseks ajatteluks sitä kans kuttuthaan. Meettatietoisuus asiasta on sen ajattelun perusta ja lähtökohta. Ilman lukutaitoa tämä ajattelumalli on lähespä olematon.

Oikean puolen ajattelun perusta on kaikki koettu, tunnettu, eletty miljöö ja tausta mitä kuus aistia on ottanu vasthaan koko elämän aikana. Periaatheessa sama ajattelu mitä käsityöläinen ja maaviljeliä ja puhekielinen käyttää ylheisesti.  Koska ajattelu on päänäns sponthaania se käsittellee kokonaisuuksia ja on sen takia holistinen. Ajattelu kuttuthaan intyktiiviseks eli välistä intyisuuniks, koska ei aina tiä miksi väittää sitä ja tätä. Toisin sanoen alhaalta ylös päin, esinheistä ja koetusta mailmasta ylheishiin käsitheishiin ja ajattelhuun. Meettatietoisuus kasvaa sitä myön kun tietouttaa tietomattomia prusessia.

Kaikki hyvä taije kuvvaa molemitten puolitten suhteita toishiin. Taiteliat, entreprenöörit ja luovat tietemiehet ja tutkiat liikkuvat punaisen puolen alemassa osassa.

Itte kuki päättää, ennenku kattoo, mitä färiä haluaa nähhä. Sitä näkkee sitä mitä sitä haluaa nähhä: omakuvan kulttuurin peilisalissa eli meän sosiaalisen kramatiikin. Kulttuuri kuvvaa meän ajatuksia kulttuurista ja ittestä. Mutta kylähullu näkkee aina enniiten, laajiiten ja parhaiten.

Elläinten mailmassa on kans molemat puolet mutt anet on aina nykyhetkessä, niin kun se näyttää: pyrkiä valthaan taistelussa joka hakeutuu tulevaisuutheen,  ja välitön leikki joka vain hakkee ommaa itteä.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Tänka medvetet eller spontant - det är frågan

Det finns bara två sätt att tänka på. Alla former kan härledas till två metoder. I skolan omhuldas den medvetna och linjära tänkandet som utgår från existerande teorier och skriftlig kunskap, och är det som framförallt kallas för deduktivt tänkande inom vetenskapsfilosofin. Man går från allmän kunskap som man lärt sig i framförallt böcker till de erfarna tingen och begreppen, eller med andra ord uppifrån och neråt. Skriftspråkligt, akademiskt eller teoretiskt tänkande kan det också kallas. Metamedvetet är det som detta tänkande utgår från. Utan ett skriftspråk vore denna form av tänkande närmast icke existerande. Men med tiden under det att man utbildar sig börjar man även att identifiera sig själv med den kunskapsmassa man inhämtat. Man får erkännande som doktor, docent, professor om man är väl förtrogen med den kunskapsmassa man identifierar sig med. 

Det andra tänkandet baserar sig på hela livsmiljön, alla erfarenheter, känslor, upplevelser man fått via de sex sinnena och i princip samma tänkande som hantverkare och bönder använder sig av och som används i talspråkliga samhällen i allmänhet. Tänkandet är framförallt spontant och baserar sig därmed på helheten av erfarenheter och upplevelser, eller med andra ord holistiskt. Det går från erfarna ting och upplevda begrepp till allmän kunskap och tankar, dvs det som kallas för induktivt tänkande och stundtals för intuition eftersom man inte alltid vet varför man hävdar vissa åsikter. Med andra ord nerifrån och uppåt. Metamedvetandet höjs successivt när man medvetandegör omedvetna processer.

Tyvärr premierar utbildning enbart det teoretiska tänkandet där man bör minnas mängder med information och använda denna kunskap tekniskt för att utveckla det man lärt sig inom paradigmet. Det intuitiva, praktiska och spontana tänkandet undertrycks av skolan. Men det är i detta holistiska tänkande som skapar nya idér, innovationer och är kreativt och alltid konstnärens instrument.

0 kommentarer | Skriv en kommentar

Kunskap som makt hämmar kreativitet, frihet och självständighet

Kunskap är makt fastslog Francis Bacon (1561-1626) redan under 1500-talet. Den tesen har sedan upprepats i det oändliga, men nästan alltid har man förstått Bacon felaktigt. Den medvetna kunskap som man tillägnar sig i skolmiljön är ett maktinstrument som klassificerar individen i en hierarkisk ordning i samhället. Beroende på vilken typ av kunskaper man tillägnar sig styrs individens plats i samhällshierarkin. Högt utvecklade kunskaper i nationalekonomi, fysik, medicin och kemi ger hög samhällsposition. Kunskap i humaniora som t ex språk ger låga samhällstal. Men den som bara har tillägnat sig kunskap i praktiskt arbete och genom att pröva sig fram som t ex en uppfinnare, konstnär, svetsare eller idrottsman har avgjort lägre position i samhällsordningen. Den formen av kunskap som inte är medveten och bara tillhör den spontana erfarenheten ger inte makt. Kunskap är makten i en hierarkisk pyramid, är det enda som dagens utbildning främjar. IQ-testerna mäter just detta, människans medvetna sida och därför lyckas man bra i skolan om man är bra på IQ-tester. Kunskapen som maktinstrument mäter sig själv, medan kunskap som del i en kreativ process undertrycks och nedvärderas.

Bacon menade att kunskap är ett maktinstrument som hämmar tanken när den är hierarkiskt rangordnad, ty då är individens tankar osjälvständiga och styrda av samma hierarkiska pyramid. Något egentligt nytt kommer inte fram ur dessa strukturer.

Utbildningsväsendet stimulerar och utvecklar enbart den medvetna kunskapen och tvingar individen i ett hierarkiskt system som skapar byråkrater och forskningstekniker samtidigt som det hämmar innovation, självständighet och kreativitet. 

Det mesta av vår kunskap tillägnar vi via de fem sinnena. Bruket och medvetandegörandet av denna kunskap hämmas av dagens utbildning. En kreativ skola utvecklar individens omedvetna kunskap genom att söka frigöra individen från kunskapens hierarkiska strukturer. Man måste tjäna det omedvetna, det är omöjligt att härska över dessa strukturer i det omedvetna. Skolan utvecklar strukturer som härskar över kunskapen och just inga strukturer som tjänar kunskapen.


0 kommentarer | Skriv en kommentar

Äldre inlägg

Nyare inlägg