- Herr Winsa, du kan inte läsa eller skriva på ditt eget modersmål.

Jag var 21 år gammal när jag kom på att jag var analfabet. Det var en överväldigande insikt. Hur kunde det vara möjligt att jag inte hade insett detta redan under min barndom? Trots att ingen i min hemby kunde vare sig läsa eller skriva på sitt modersmål var det ingen som talade om detta. Det var en hemlighet som vi alla delade, ett omedvetet som vi inte gärna vill tala om. Vem vill berätta att man är analfabet?

Jag sökte till universitetet och sa till läraren Matti Kenttä: - Jag vill att du lär mig läsa och skriva på mitt modersmål finska. Han lovade försöka och hjälpa till. Först när jag lärt mig skriva på tornedalsfinska började jag inse att man tänker inte likadant om man har ett skriftspråk att tänka med. Då var jag 40 år gammal. Det finns närmast en naturlag som medför att när man lär sig läsa och skriva så börjar man titta uppifrån och ner på de som t ex inte kan läsa eller skriva och tillhör en så kallad muntlig kultur som står i förhållande till en skriftlig kultur. Men då ser man ju nedlåtande på oss som inte kan/kunde läsa eller skriva! Själva orden vi använder får en annan mening när man skapar ett skriftspråk av det talade ordet. Man går från hjärtats språk till hjärnans språk, likt en oundviklig naturlag.

I den muntliga kulturen tornedalsfinska tänker vi alltid nerifrån och upp utifrån ett grodperspektiv från den enskilda erfarenheten till den allmänna uppfattningen och föreställningen,. Men det vara inte bara det som skiljer oss. En talspråklig kan inte betrakta ordet som form. Han hör ordet SOL som en ljudenhet, en helhet, som förbinds med själva begreppet sol. Detta är en oskiljbar helhet. Och så tänker vi på hela språket. Vi tänker utifrån ett helhetsperspektiv på tillvaron. Allt som vi upplevt på meänkieli/tornedalsfinska bildar vår helhet. Universum för oss är byperspektivet på tillvaron. All sanning finns i denna helhet som även inkluderar känslor, upplevelser, tankar om den osynliga välden och hela vår totala livsvärld. På precis samma sätt tänker barnen också och detta tänkande är det första sättet att tänka på som man lär sig som människa och även i evolutionen var det grodperspektivet på tillvaron som utvecklade vårt medvetande. Människan har varit analfabet i nästan alla tider under historiens gång, minst 100 000 år.

Skriftspråkliga tänker linjärt, fokuserar på form, på ordens delar (S-O-L), skiljer mellan ordet och begreppet, och tvingas av denna anledning som lingvistisk medvetenhet medför att betrakta världen utifrån fågelperspektivet i detaljer, som medför en tro att detta ger vidare vyer från alla livets perspektiv. Med skriftspråket förloras helheten, det holistiska perspektivet på tillvaron. Den skriftspråklige kan inte se helheten, just på grund av att han har ett fågelperspektiv på tillvaron och ser på saker och ting uppifrån och ner, från det allmänna till det enskilda. Han kan bara fokusera på detaljer och är oförmögen att uppleva helheten som en naturlig del av tänkandet. Han vet inte ens vad det är att tänka nerifrån och upp och tror ofta att detta är mytbildning och en folksaga. Det som han inte ser, det finns inte. Men bildning gör människan blind, heter det. Så har man tänkt i blott 4500 år. Inte mer. Med det tänkandet utvecklar man goda förvaltare, byråkrater och tekniker som tillämpar känd kunskap på nya domäner. Men de skapar inget nytt med detta linjära tänkande.

Stenåldersmänniskan och de s k naturfolken tvingades till kreativitet. Naturen krävde detta för överlevnadens skull och då utvecklades instrument i enlighet med detta.

Därför tänker konstnären, entreprenören och den kreative forskaren precis tvärtom mot byråkraten och resonerar som vi gör hemma i den muntliga kulturen. De tänker som analfabeter och naturfolken gör. De utgår från vardagens helhet, från det enskilda till det allmänna,  och kallar detta för intuitivt tänkande, spontana induktioner, och konstnärligt skapande. Men vi bönder kallar detta för praktiskt sunt förnuft, men nog säger jägaren att han använder sig av intuition för att spåra bytet, man känner med hela kroppen hur bytet beter sig och var det är. Med träning i den omedelbara vardagen utvecklas intuition som är en integrerad del av livsvärlden.  Och så har alla människor gjort och tänkt i tiotusentals år. Man står med bägge fötter på jorden och tänker och handlar utifrån det perspektivet. Därför säger naturfolken fortfarande att de tänker med hjärtat medan västvärlden tänker med hjärnan. Deras tankar kan inte separeras från erfarenheter, känslor, upplevelser och begrepp man lär sig genom att integrera handlingsmönster. Dom som kan läsa och skriva kallar detta sätt att resonera för att man har ett holistiskt förhållande till verkligheten.