Dagens skolsystem formades och skapades under mitten av 1800-talet när mer än halva befolkningen inte kunde skriva. Majoriteten kunde läsa knapphändigt. I muntliga kulturer är intuitionen det streetsmarta tänkandet. Därför fanns det i alla samhällen mängder med kreativa och nyskapande entreprörer och uppfinnare. Henry Ford och Tomas Alva Edison hade ingen eller mycket låg utbildning och hade dyslexi eller/och ADHD. Samhället hade för liten andel individer som hade katedersmart tänkande som kunde skapa den offentliga sektorns byråkratiska strukturer. Det fanns knappt en offentlig sektor under 1800-talet. Med utbildningen insåg arbetarna att de måste organisera sig och kräva offentliga strukturer och demokrati. Sagt och gjort. Man skapade under 150 års tid omfattande offentlig verksamhet och närmast alla blev katedersmarta personligheter. Alla uppgick i kollektiva strukturer, utom den lilla andel människor med en impulsiv personlighet (dyslexi/ADHD/ADD/Damp/bipolär/vänsterhänta/rebeller etc). Idag har vi en väl utbyggd offentlig sektor med många goda forsknings-, företags- och offentliga sektorns förvaltare. Men vi har förlorat de streetsmarta individerna med utbildningen som omformat våra hjärnor från snabbt tänkande till långsamt tänkande. Vi har nästan alla blivit goda byråkrater. Därför sjunker Sveriges innovationskraft och universitetens nyskapande forskning.

Universiteten har bara kategorin forskare, och lever i den falska tron att all utbildning främjar innovativt tänkande. Och inser inte att själva det flitiga läsandet strukturerar hjärnan enligt de lästa texterna och man börjar tänka analytiskt i relation till texterna och förlorar det streetsmarta tänkandet. Medan affärsvärlden sedan decennier tillbaka gör en skillnad mellan företagsförvaltare och entreprenör. Det är två olika personligheter. Universitetens forskare är oftast forskningsförvaltare och forskningstekniker. Det svåra är att vara entreprenör och/eller innovativ forskare. Det kräver mod. Ingen modern utbildning söker reducera denna fruktan för det kreativa tänkande, detta dumdristiga tänkande. Böcker kan inte förmedla detta, bara praktisk träning kan göra detta. Böcker är teorier, streetsmart tänkande är handling på osäker grund. Bara den oförvägne och dumdristige vågar utveckla det streetsmarta tänkandet. 

Professionella idrottsmän och alla hantverkare utvecklar ständigt och jämt det streetsmarta snabba intuitiva tänkandet. De vet att allt katedertänkande blockerar och reducerar det professionella tänkandet. De söker ständigt frigöra sig från teorier om hur man skall handla rätt. Medan alla akademiker och forskningsförvaltare utvecklar det katedersmarta, långsamma, analytiska tänkandet.

Idag behöver vi en ny utbildningspolitik som utvecklar och utbildar det tänkandet som barn och alla muntliga kulturer lever till vardags. Detta tänkande har negligerats under 150 år i nästan all utbildning. Det är detta tänkande i kombination och i mötet med det katedersmarta tänkandet som är det innovativa, kreativa och nyskapande tänkandet.

Två grundläggande skolformer behöver utvecklas: En för katedersmarta personligheter som blir goda förvaltare (inklusive forskningsförvaltare och -tekniker) och byråkrater. En för streetsmarta personligheter som blir innovativa entreprenörer, forskare och konstnärer.

Passionen är den kraft som förändrar samhället. Må vi alla bli mer genialiska idioter.