Självmedvetandet är en social konstruktion som skapar det offentliga samhället. I det offentliga speglar sig denna sociala konstruktion och bekräftar sin egen existens. På denna grund har alla politiska ideologier utvecklats.
 
Socialismen söker kollektivet i individen. Liberalismen söker individen i kollektivet. En ny politik bör oupphörligen ha som mål att söka befria den autonoma människan ur kollektivet. En hel världsbild har övergivits och lämnats utanför politiken. Man skapar ideologier utifrån tårtbitar, men lämnar hela tårtan orörd. Denna omedvetna del av människan gestaltas nästan enbart inom konstens värld. Konsten är inte ett föremål, utan en väg, ett verb som kan utvecklas i utbildning. Den politiska höger-vänster skalan berör nästan bara toppen av ett isberg, medan mer än 99 % lämnas i hög utsträckning därhän. Det är i denna oerhört stora del av mänsklig kunskap man erhållit via sina fem sinnen som entreprenörskap och innovation frodas, lever och verkar. Konst och vetenskap bör söka förening. De separerades under 1800-talet utifrån en sekulär religion där man trodde på en absolut vetenskap som människan kan nå om naturen. Vetenskapen kan aldrig nå konsten eftersom den är ett verb, inte ett substantiv som kan studeras. Helheten är oerhört mycket större än tårtbitarna. Det är ett annat seende av det sociala och kan framförallt uttryckas med konsten. Men vi kan forska om detta och medvetandegöra och utveckla dess betydelse för människan och samhället. Vi kan formalisera livets hårda skola till en utbildning för innovation och entreprenörskap. Vi bör skapa en utbildning som gör oss mer naturlika och mindre kulturlika, eller åtminstone lära oss att skilja mellan dessa två i ett och samma medvetande. Men samhället kan bara utveckla och erbjuda instrument. Människans frigörelse måste vara hennes eget absolut enskilda verk. Ju fler individer som lyckas distansera sig från kulturen, det offentliga eller sociala, desto fler entreprenörer, kreativa konstnärer och innovativa forskare får vi och därigenom färre byråkrater och en bättre balans mellan det offentliga och de enskilda. Samhället utvecklas kulturellt, socialt, politiskt och ekonomiskt. Och genom detta får vi mindre sociala lidanden och färre impulsiva personligheter i fängelserna. Ju mer enskilda vi är desto mindre girighet, mer jämlikhet och jämställdhet önskar folket av egen fri vilja. Av nödvändighet vill människan ha jämställdhet, ty bara genom att utveckla denna inställning till sig själv och därmed andra kan hon befria sig från samhället, kollektivet. Hon väljer inte jämställdhet som en form av pådyvlad absolut moral dikterad av samhället, men för att hon blir mer kreativ, innovativ och intelligent av jämlikhet. Där rött är blått och blått är rött finner vi en ny mer omfamnande ideologi,