Eletyn kielen mailmasta

Fruktan är orsak till att forskarna inte vågar forska om vad som är nyskapande! Det och inget annat. Det finns ett förvaltarspråk och ett skaparspråk. Universitetens forskning tror bara att det finns ett förvaltarspråk. Orsaken är att de själva är forskningsförvaltare och vet inte hur en konstnär eller entreprenör tänker. Därför finns inte ens deras språkform. Förvaltaren ser sin egen spegelbild i kulturen och tror att detta är den enda sanningen. Samtidigt säger forskarna att de inte vet vad kreativitet är för något. Voi voi. Efter mer än 20 års studier på universitet fann jag inte ett spår av teorier om vilket språk som används när man skapar något. Det finns enligt alla språkforskare bara en dimension på språket. Det som kan uttryckligen beskrivas med verb, substantiv, adjektiv. etc. Och detta språk kategoriseras ända ner till minsta delen. Språkljud tror man har en referens i generna, fortfarande. Men just detta språk är det som alla nyskapande innovatörer söker fly från. Förvaltarspråket kväver nyskapande. Skaparspråket känner och förvaltarspråket tänker, iskallt och neutralt som förvaltarna säger. Det är ju samma sak som männen reagerar mot när kvinnor säger att de känner si och så. Medan männen tänker. Ändå är nästan alla språkforskare kvinnor. Och de borde ha bättre tillgång till skaparspråket. Rakt igenom historien går tudelningen förnuft och känsla. Forskarna går på förnuftet och vågar inte analysera känslan som är grunden för alla kreativa språk. Förvaltarna vågar inte känna efter vad som är ett skaparspråk.
 
Orsaken till detta fenomen är mycket enkel varför forskarna bara ser ett förvaltarspråk och inget annat. De vill empiriskt studera språket hos andra. Inte hos sig själv. Men skaparspråket måste först hittas i det egna hjärtat och sedan kan man forska empiriskt om samma fenomen hos andra. I den egna hjärnan finns bara förvaltarspråket. Forskarna vågar inte söka skaparspråket hos sig själv och stänger dörren till att analysera kreativitetens väsen. Ju mer självinsikt forskaren finner hos sig själv desto mer ser denna i samhället. Så som i en spegel. Att känna sin själ eller själv eller sin autopilot är en urgammal regel för nyskapande. Sekulära och ateister förnekar existensen av en själ, men erkänner att det finns en autopilot. Samma sak under nya namnformer. Kulturen är en spegelsal.Att känna är att våga känna. Konstnärer har sagt detta i alla tider. Men forskningsförvaltare struntar i detta och avvisar detta som en mytologisk konstig värld.
 
Det är enkelt att studera skaparspråket. Alla de som inte har ett abstrakt humankapital i form av texter och böcker i medvetandet, kan nästan bara känna med skaparspråket. Deras förvaltarspråk är synnerligen svagt utvecklat. Var finner vi dessa? Ja, t ex alla meänkielitalare i Pajala har bara ett skaparspråk i meänkieli. De kan inte läsa eller skriva på meänkieli. Deras förvaltarspråk är svenska. Steve Jobs skapade nästan världens största företag under sin livstid med denna enkla insikt. Apple är större än hela Ryska börsen. Jobs var en tid i Indien och insåg att den muntliga kulturens intuition är ett bra instrument för alla entreprenörer och innovatörer. Jobs kallade analfabetens sätt att tänka som ett mäktigt instrument för alla kreativa.

Vår hjärna skapar den komplicerade kulturen. Hjärtat förstår den enkla naturen. Hela ideologin kan sammanfattas i en enda mening som Jean-Jaques Rousseau skrev under 1700-talet, men som upprepats i alla tider:
 
De enskilda ser det goda som de förkastar,
det allmänna vill det goda som det inte ser.
 
Meningen sammanfattar hela konstens värld och de politiska ideologiernas sökande efter en samhällsform som vinner det stora flertalet och är i harmoni med våra grundläggande instinktiva behov. Det är i livsformen det allmänna som alla politiska ideologier bildas. Samtliga från höger till vänster. Det allmänna är den ynka del i hjärnan som tillhör det medvetna tänkandet. Detta försöker samtliga politiska partier via utbildning att utveckla till minst 2 %. Medan 99 % av vår enkla vardag, det liv som pågår när vi håller på med något annat, lämnas utanför politiken. Det freudianska isberget under vattenytan berör det enskilda, enbart och absolut. Det som är ovan vattenytan är det allmänna.
 
Den andra axeln som är vertikal och berör skaparspråket som det låga och förvaltarspråket som det höga. Genom hela historien har man pratat om förnuft och känsla. Men språkvetarna menar att det bara finns ett förnuftets språkform. Det är fel. Nyskapande verksamhet använder sig av det språk man känner med. Ju mer känslor desto kreativare tankar. Vi har alla hört att kvinnor känner mer, medan männen tänker. Det är intuitivt och språkligt tänkande.
 
Med dessa två tankelinjer kan vi beskriva hur kulturella epoker uppkommer och varför de dalar. Hur t ex Martin Luther med folkspråken som vapen tände den innovativa elden som flammade mäktigt över hela Europa. Den kulturella evolutionen går från talspråk till skriftspråk som skapar en ny livsform, ett förvaltarsamhälle.
 
Redan grekerna sa 2 500 år sedan att man skall lära känna sig själv. Ju bättre självinsikt desto mer friläggs av det omedvetna, som är en gigantisk databas av information. Det kan inte nås med vanligt tänkande. I sig själv känner man andra. Filosofer och konstnärer säger att ju mer passion desto större innovativ förmåga. Just på grund av att i hängivenhet når man bortom kulturen, känslornas skapande språk. Hjärtat enkla öga kan bara nås med en hängivenhet som är befriad från fruktan.
Ett passionerat samhälle är ett skaparsamhälle. Ett förvaltarsamhälle är likgiltigt och statiskt. En ideologi saknas för att utveckla textlöst tänkande. Alla ideologier har sina rötter i judendomen och har följt den katolska traditionen och utvecklat det goda samhället utifrån idén att människan bara är ett flockdjur. Den autonoma individens värld är ännu inte skriven. Ideologin kan kallas för individualistisk socialism. I privatlivet ser vi alla det goda som vi hyllar. Men som vi sedan spontant avvisar som mindre viktigt för samhället eller för det intellektuella livet. Vi har svårt att se det goda i den enkla vardagen.
 
Det finns två ekosystem i medvetandet. Ett samhälle som alla är del av, även egoisten. Och en autonom individ frigjord samhället. Bägge är kulturella spegelsalar där vi ser oss själva. Med texter lär vi oss att förstå det som är långt borta. Samtidigt tar böcker ifrån oss förmågan att förstå det som är rakt framför näsan. Texter stjäl vardagen från oss och socialiserar människan. Bokstäver skapar ett bokstavsintellekt, ett annat kollektivt seende och den osynliga kulturen i medvetandet som vi i samhället gör till en social konstruktion. Naturfolken är mer autonoma individer och ser textlöst. Vi uppfattar kartan som verkligheten.
 
Det vetenskapliga tänkandet söker nå den enskilda förståelsen genom studier av detaljer genom de solglasögon som utbildningen strukturerar i medvetandet. Det är en förförståelse som utvecklas av läsandet.2 Vi luras till tron att vi får ett neutralt seende med böcker. Vi tror att vi via böcker kan nå samma olärda, okunniga seende som t ex Augustinus, Montaigne, Shakespeare och Cervantes förespråkade som ett insiktsfullt och klokt sätt att se på världen. Själva läsningen av akademiska böcker sluter hjärtat och fördärvar kreativt tänkande. Att äga visdomens sten är att vara utan kunskap, menade de samfällt. Narren, idioten, analfabeten, barnet har alltid i konstens värld detta kulturlösa och autonoma seende. Det enkla är en helhet och är därför det svåra. Som att uppleva Beethovens musik. Vi förstår oerhört mycket mer än vad vi kan berätta, även i hela livet. Eftersom grundprinciperna är mycket enkla och därför svåra måste man gestalta ideologin i en modern social kontext. Konstens språk är ett vetenskapligt språk i denna del av livet.

Den ekonomiska och industriella revolutionen associeras ofta med protestantismen. En helt avgörande orsak till detta är givet redan av rationalisten och nyskaparen Descartes som under 1600-talet hävdade att folkspråken var bättre instrument för vetenskapligt tänkande. Han skrev vetenskapliga artiklar på franska som han kallade för talspråk. Ty i det språket fanns det under den tiden lite kulturellt sken, eftersom det var ett språk utan ett skriftspråk med en medföljande överlagrad förståelse, skrev han. Franskan saknade skriftspråklig kultur som undertryckte och kvävde kreativt tänkande. Bokstavsintellektet är minimalt utvecklat i ett talspråk. Detta trots att han var katolik och borde ha hyllat latinet. Latinet var den tidens vetenskapliga och religiösa språk.

Katolska forskare var självupptagna fångar i den latinska kulturen.

Hans idéer om medvetandet är än idag omtalade. Men han skrev inte på franska för att framhäva franskan i sig. Men för att latinet var förbundet med makt, hade en kontext av maktornamentik och därför auktoritetstro som förmedlade fruktan och underdånighet som hämmade tanken. Och som skapade en tro på att man kan härleda sanning ur texter, ett deduktivt tänkande. Medan talspråket främjade induktiva tankar. Sunt förnuft kunde inte tränga igenom detta mäktiga försvarsverk, skrev Descartes insiktsfullt. Det slutna hjärtat skapades av det intellektualiserade latinet där man trodde att sanningen finns i den latinska texten. Talspråket franska saknade kulturens dubbelexponering och hade ingen kontext av maktornamentik. I och med detta var både skribent och läsare i en mer jämställd relation. Han skrev vetenskap på franska just pga att han hade bättre tillgång till spontan intuition i ett talspråk. Descartes skrev om denna insikt i sina meditationer och var medveten om hur analytiska språk är hämmande för innovation. Det öppna hjärtats språk är och har alltid varit innovationens källa. Men Descartes sa egentligen inget nytt. Utom det att han fick ett dubbelseende av att han behärskade två språk, det skriftspråkliga latinet och den talspråkliga franskan. Vardera språket befann sig i och existerade i två ekosystem i hans enskilda medvetande. Descartes hade insikter om bägge livsformerna och kunde relatera ekosystemen mot varandra och jämföra skillnaderna.
 
Skriftspråket förändrar medvetandet och talspråk blir successivt skriftspråk. Den kulturella evolutionen går från skaparspråk eller förvaltarspråk. I mötet mellan dessa två kulturer uppkommer innovativa epoker. När skriftens kultur kan diskutera gemensamma frågor med den muntliga kulturen i ett och samma medvetande.
 
Han var dock inte den förste i historien att upptäcka att talspråket var mer innovativt än skriftspråket. Men han tillämpade insikterna i en nydanande vetenskap. 1500-tals mannen Montaigne hade latin som andra modersmål men skrev ändå sina essäer på franska. Av samma anledning. Den bästa och mest upphöjda språknormen för Montaigne var böndernas marknadsspråk. Latinet var dianoias, det bokstavsintellektuella förnuftets språk. Medan de illitterata böndernas franska var nous, hjärtats enkla öga. Miguel Cervantes skrev på spanska och rekommenderade folkspråken som konstens instrument. Den boklärde riddaren på sin höga häst i rustning, men i sorglig skepnad, Don Quijote talade gammal bokspanska. Medan den av livsvisdom och ordspråk sprängfyllde fete, eländige och fule analfabeten Sancho Panza ridandes på en enkel åsna kommenterade riddaren på talspråket spanska. Sancho var egentligen den äkta upphöjda personen utan sorglig skepnad. Cervantes visste om skillnaden mellan skaparspråk och förvaltarspråk.

Grekerna visste för 2500 år sedan att nous, var det tänkande som använde och nådde det innovativa språket, hjärtats öga. Men att man i skolan bara lärde sig att tänka med bokstavsintellektet, dianoia, som var en lägre inlärd form av tänkande och språkbruk. Men grunden för det innovativa tänkandet är lika gammal som skriftspråken, 6 000 år. Att hjärtats öga, det känslofyllda tänkandet är innovationens språk och tanke har alla högkulturer med utvecklade skriftspråk vetat i alla tider. Även Egyptens överstepräster under faraonernas tid visste detta för 4 500 år sedan när de hävdade att det öppna hjärtat måste vara lättare än en fjäder. Inför den sista färden vägde gudinnan Maat bara skriftlärdas hjärtan. Insiktsfullt i syfte att förmedla symboliken kallas invägningsrummet för De två sanningarnas hall. Talspråkligas hjärtan behövde man inte väga. Sanningens och rättvisans domare, gudinnan Maat, visste att dessa talspråkligas hjärtan var lättare än en fjäder. De hade ingen kall skugga som tyngde medvetandet. De allra fattigaste passerade testet oprövat enligt den urgamla regeln, som fanns långt före kristendomen, att de sista är de första att passera nålsögat.

Martin Luther frigjorde denna mäktiga kraft i samhället genom att översätta Bibeln till tyska. Det satte igång en mängd innovationer och nyskapande tänkande. Nya religioner, nya tolkningar av Bibeln, anarkismens, socialismen och kommunismens födelse, enkelhetens princip upptäcktes, ett massivt civilsamhälle växte fram med folkspråken och successivt nåddes även universiteten av detta och innovationen började flöda i det som kom att kallas för den industriella revolutionen. Den föregicks av en andlig revolution som omdanade medvetandet över hela Europa.