Alla skriftspråksbaserade religioner som hinduismen, islam, taoismen, buddismen, kristendomen etc har samma mål: Frigöra människan från kollektiva strukturer.
Religionerna skapades av personer som funnit att det är möjligt att mer eller mindre stå oberoende samhället och den kollektiva och sociala identiteten. Ju mer människan står fri från dessa strukturer desto närmare kommer hon nuet och desto större blir kraven på ökad jämlikhet, empati, moral. Moral, jämlikhet och kärlek kommer som följder av frigörelsen från den sociala personligheten på grund av att man inte kan komma närmare nuet om man inte frigör sig från konkurrens och hierarkier. Man måste kunna läsa andra tankar som en jämställd människa innan man kan förstå dem på den vardagliga omedelbart levda världen. Men med dessa egenskaper ökar även förmågan till att bli entreprenör, nydanande forskare eller konstnär. Dessa söker alla den kunskap som inte är skriven och bara kan finnas i den omedelbara vardagen.

En politik som söker frigöra individen från kollektivet är det som kommer mer och mer att krävas av modern utbildningspolitik i framtiden eftersom vi måste öka vår nyskapande förmåga genom att utbilda entreprenörer och nydanande forskare. Men detta sammanfaller med religionernas mål som de alltid sökt i alla tider, men utifrån en annan social och historisk kontext.

I ett samhällsperspektiv är det psykopaten som står längst från den omedelbara vardagen eftersom denne tror att det inte finns något omedvetet i människans. Psykopaten tror att han/hon är sin sociala roll, sin persona, sin mask, och att det inte finns någon annan individ i henne. Mr Ripley heter en berömd film som visar en motbjudande person. De är manipulativa och till synes charmiga pga de har en högt utvecklad social förmåga och skulle vara utmärkta byråkrater och chefer om de 'ven hade lite koll över sitt omedvetna själv. Men psykopaten saknar empati, tror inte på jämlikhet, måste dominera, kontrollera och härska. Psykopaterna dör ut så att säga med åldern. Det lär inte finnas 70-åriga psykopater,  vilket innebär att de är inlärda egenskaper som skapar den sociala rollen psykopati. Med det sämre närminnet dör även psykopatens persona.

I det andra fältet, psykopatens motsats, finner man byfånarna. I konstens värld finns det massor med förebilder: t ex Sancho Panza i Don Quijote som red på en usel åsna bredvid sin persona, riddaren i den ståtliga rustningen. Dessa byfånar är alltid dumma, föraktade och hånade, men fulla av livsvisdom. Men framförallt är Tom Hanks i Forrest Gump urtypen för enskild människa och entreprenör. Forrest var jämlik, hade hög moral, uppskattade alla och behandlade ingen nedlåtande. Tyvärr var det många som skrattade åt honom. Forrest Gump är förebilden för alla skriftspråkliga religioner. Han lever religionens mål, och pratar aldrig om det han lever.

Forrest Gump lyckades som entreprenör när han hade först medvetandegjort sitt omedvetna och blivit fri från konkurrens och hierarkiskt tänkande. Han är den ideala entreprenören som saknade boklig bildning och därmed hade ett svagt hierarkiskt och socialt jag.

I konstens värld måste man göra satir eller komedi av serisöa frågor.

Socialismen söker kollektivet i individen. Liberalismen söker individen i kollektivet. En ny samhällspolitik bör alltid söka frigöra människan från kollektivet. Då minskar antalet byråkrater, teknokrater och psykopater, medan antalet entreprenörer, konstnärer och nydandande forskare ökar. Samhället närmar sig den omedelbara vardagen, den hierarkiska pyramiden blir plattare och antalet byfånar fulla av livsvisdom och entrenörsanda ökar.