Vår hjärna skapar den komplicerade kulturen. Hjärtat förstår den enkla naturen. Hela ideologin kan sammanfattas i en enda mening som Jean-Jaques Rousseau skrev under 1700-talet, men som upprepats i alla tider:
 
De enskilda ser det goda som de förkastar,
det allmänna vill det goda som det inte ser.
 
Meningen sammanfattar hela konstens värld och de politiska ideologiernas sökande efter en samhällsform som vinner det stora flertalet och är i harmoni med våra grundläggande instinktiva behov. Det är i livsformen det allmänna som alla politiska ideologier bildas. Samtliga från höger till vänster. Det allmänna är den ynka del i hjärnan som tillhör det medvetna tänkandet. Detta försöker samtliga politiska partier via utbildning att utveckla till minst 2 %. Medan 99 % av vår enkla vardag, det liv som pågår när vi håller på med något annat, lämnas utanför politiken. Det freudianska isberget under vattenytan berör det enskilda, enbart och absolut. Det som är ovan vattenytan är det allmänna.
 
Den andra axeln som är vertikal och berör skaparspråket som det låga och förvaltarspråket som det höga. Genom hela historien har man pratat om förnuft och känsla. Men språkvetarna menar att det bara finns ett förnuftets språkform. Det är fel. Nyskapande verksamhet använder sig av det språk man känner med. Ju mer känslor desto kreativare tankar. Vi har alla hört att kvinnor känner mer, medan männen tänker. Det är intuitivt och språkligt tänkande.
 
Med dessa två tankelinjer kan vi beskriva hur kulturella epoker uppkommer och varför de dalar. Hur t ex Martin Luther med folkspråken som vapen tände den innovativa elden som flammade mäktigt över hela Europa. Den kulturella evolutionen går från talspråk till skriftspråk som skapar en ny livsform, ett förvaltarsamhälle.
 
Redan grekerna sa 2 500 år sedan att man skall lära känna sig själv. Ju bättre självinsikt desto mer friläggs av det omedvetna, som är en gigantisk databas av information. Det kan inte nås med vanligt tänkande. I sig själv känner man andra. Filosofer och konstnärer säger att ju mer passion desto större innovativ förmåga. Just på grund av att i hängivenhet når man bortom kulturen, känslornas skapande språk. Hjärtat enkla öga kan bara nås med en hängivenhet som är befriad från fruktan.
Ett passionerat samhälle är ett skaparsamhälle. Ett förvaltarsamhälle är likgiltigt och statiskt. En ideologi saknas för att utveckla textlöst tänkande. Alla ideologier har sina rötter i judendomen och har följt den katolska traditionen och utvecklat det goda samhället utifrån idén att människan bara är ett flockdjur. Den autonoma individens värld är ännu inte skriven. Ideologin kan kallas för individualistisk socialism. I privatlivet ser vi alla det goda som vi hyllar. Men som vi sedan spontant avvisar som mindre viktigt för samhället eller för det intellektuella livet. Vi har svårt att se det goda i den enkla vardagen.
 
Det finns två ekosystem i medvetandet. Ett samhälle som alla är del av, även egoisten. Och en autonom individ frigjord samhället. Bägge är kulturella spegelsalar där vi ser oss själva. Med texter lär vi oss att förstå det som är långt borta. Samtidigt tar böcker ifrån oss förmågan att förstå det som är rakt framför näsan. Texter stjäl vardagen från oss och socialiserar människan. Bokstäver skapar ett bokstavsintellekt, ett annat kollektivt seende och den osynliga kulturen i medvetandet som vi i samhället gör till en social konstruktion. Naturfolken är mer autonoma individer och ser textlöst. Vi uppfattar kartan som verkligheten.
 
Det vetenskapliga tänkandet söker nå den enskilda förståelsen genom studier av detaljer genom de solglasögon som utbildningen strukturerar i medvetandet. Det är en förförståelse som utvecklas av läsandet.2 Vi luras till tron att vi får ett neutralt seende med böcker. Vi tror att vi via böcker kan nå samma olärda, okunniga seende som t ex Augustinus, Montaigne, Shakespeare och Cervantes förespråkade som ett insiktsfullt och klokt sätt att se på världen. Själva läsningen av akademiska böcker sluter hjärtat och fördärvar kreativt tänkande. Att äga visdomens sten är att vara utan kunskap, menade de samfällt. Narren, idioten, analfabeten, barnet har alltid i konstens värld detta kulturlösa och autonoma seende. Det enkla är en helhet och är därför det svåra. Som att uppleva Beethovens musik. Vi förstår oerhört mycket mer än vad vi kan berätta, även i hela livet. Eftersom grundprinciperna är mycket enkla och därför svåra måste man gestalta ideologin i en modern social kontext. Konstens språk är ett vetenskapligt språk i denna del av livet.