En idrottsman som tränar för att bli världsbäst i simning har en tränare som förbättrar tekniken successivt. Tränarens ord skall omvandlas till handling. Ju mer simmaren kan agera spontant och simma korrekt utan medveten styrning desto bättre förutsättningar har han att bli världsmästare i simning. Simmaren är sina simfärdigheter. Det finns ingen/lite social roll av att vara simmare. Han är sin egen färdighet i hela kroppen både under simningen och hemma som privatperson. Det finns ingen kulturens dubbelexponering.

Skriftspråket och noter är inte de talade språket eller musiken

Med noter och skriftspråk kom ett nytt lager till språket och musiken. Noter och texter bildar en kulturens dubbelexponering som inte finns hos den musikaliska analfabeten eller hos den som saknar skriftspråk och lever i en talspråklig kultur. En person som talar om t ex svetsning behöver inte ha den minsta koppling till svetsning. Alla hans färdigheter är kunskap om svetsning kan vara inlärd kunskap. Man behöver inte vara svetsare för att kunna tala mycket detaljerat om svetsning. Men svetsningsteoretikern identifierar sig ofta med sina kunskaper om svetsning och detta bildar hans sociala yrkesroll. Hemma är han något annat. Däremot kan svetsteoretikerns språk vara mycket likt det språk som svetsaren ha, men bägge har helt olika källor till kunskapen om svetsning. Svetsaren talar utifrån erfarenheter, medan teoretikern talar utifrån allmän kunskap om svetsning. Svetsarens tal om svetsning har direkt koppling till svetsning. Men en svetsare som har både tekniken att svetsa spontant och den teoretiska färdigheten har en kulturens dubbelexponering av svetsning. Kunskap om svetsning är ej svetsning.

Det är en föreställning om vad det är att svetsa. Om svetsaren inte kan sjunka ner till samma spontana nivå av svetsning som när vi kör med "autopiloten" bil blir aldrig en bra svetsare. All medveten styrning av svetsprocessen måste bort innan man är expert. Detta är vardaglig kunskap bland alla svetsare. Han kan således ha två identiteter: som svetsare eller svetsningsteoretiker. Det finns en kulturens dubbelexponering.

Den i musikteori högutbildade är hämmad av sina teorier av musik

En litterat musiker kan lära sig hela notapparaten till Beethovens nionde symfoni och spela allt utantill. Många kan det, men ändå tillhör de inte världseliten. Man spelar på samma sätt som vi kan vårt telefonnummer utantill. Det finns bara form, men inget innehåll. Men en musiker som kan frigöra sig från notapparaten och spelar Beethoven med känslor som uttrycks i musiken blir världsberömd.  Då är det den enskilde individen som spelar, utan notapparatur. Det finns många illitterata musiker som spelar och sjunger utan noter. De kan inte läsa noter och har därmed inte förmåga till att äga en kulturens dubbelexponering av musiken. Beatles Paul Mcartney kan inte läsa noter, liksom Mark Knopler. De kan mycket väl leva närmare den spontana musiken just på grund av denna musikaliska analfabetism. De kan inte identifiera sig med teorin om musik, eftersom dessa strukturer saknas hos denna musiker. Om den välutbildade i musik identifierar sig med sina teoretiska färdigheter blir det i sig ett instrument som han/hon får hög social status om den teoretiska kunskapen är omfattande. Men denna status och identifikation är även lika mycket en hämsko för samma person oreflekterade och kreativa färdigheter i musik. Först när musikern inte lägger socialt värde i de teoretiska färdigheterna kommer förmågan att bli kreativ i musik att bli mer framträdande.