Vi vet från hjärnforskningen att denna kulturens dubbelexponering förändrar vårt förhållande till omvärlden och hur vi tolkar språket. Vi tänker på två olika sätt när vi har en kulturell dubbelexponering. Många tror att det analytiskt och medvetna resonerandet är det mest viktiga. Medan alla konstnärer, entreprenörer och kreativa forskare vet att det är just det spontana oreflekterade tänkandet som simmaren, musikern och svetsaren använder sig av som är källan till allt nyskapande. Om man identifierar sig med sin teoretiska skolning blir den kunskapen ett maktinstrument som hämmar det oreflekterade och de kreativa processerna. 

Den högutbildade forskaren hämmar sin kreativitet av sina teorier om världen pga det sociala anseende som kunskapen skapar

"Alla" forskare som bygger sin sociala status på den inlärda mängden teoretiska kunskaper blir med denna idenfikation självhämmande i alla kreativa processer där de söker ny vetenskap och nya strukturer. 

Kunskapen härskar över oss och vi kan inte tjäna kreativiteten

Kulturens dubbelexponering, som skriftspråket och notapparatur, är en hämsko för kreativitet, entreprenörskap och konstnärlighet. 

Vi måste uppleva kunskapen som jämställd och likvärdig med våra praktiska färdigheter i vardagen för att bli kreativa. När vi är jämställda med kunskapen blir vi autoamtiskt mer nyskapande konstnärer, entreprenörer och nydanande forskare.