Den ekonomiska och industriella revolutionen associeras ofta med protestantismen. En helt avgörande orsak till detta är givet redan av rationalisten och nyskaparen Descartes som under 1600-talet hävdade att folkspråken var bättre instrument för vetenskapligt tänkande. Han skrev vetenskapliga artiklar på franska som han kallade för talspråk. Ty i det språket fanns det under den tiden lite kulturellt sken, eftersom det var ett språk utan ett skriftspråk med en medföljande överlagrad förståelse, skrev han. Franskan saknade skriftspråklig kultur som undertryckte och kvävde kreativt tänkande. Bokstavsintellektet är minimalt utvecklat i ett talspråk. Detta trots att han var katolik och borde ha hyllat latinet. Latinet var den tidens vetenskapliga och religiösa språk.

Katolska forskare var självupptagna fångar i den latinska kulturen.

Hans idéer om medvetandet är än idag omtalade. Men han skrev inte på franska för att framhäva franskan i sig. Men för att latinet var förbundet med makt, hade en kontext av maktornamentik och därför auktoritetstro som förmedlade fruktan och underdånighet som hämmade tanken. Och som skapade en tro på att man kan härleda sanning ur texter, ett deduktivt tänkande. Medan talspråket främjade induktiva tankar. Sunt förnuft kunde inte tränga igenom detta mäktiga försvarsverk, skrev Descartes insiktsfullt. Det slutna hjärtat skapades av det intellektualiserade latinet där man trodde att sanningen finns i den latinska texten. Talspråket franska saknade kulturens dubbelexponering och hade ingen kontext av maktornamentik. I och med detta var både skribent och läsare i en mer jämställd relation. Han skrev vetenskap på franska just pga att han hade bättre tillgång till spontan intuition i ett talspråk. Descartes skrev om denna insikt i sina meditationer och var medveten om hur analytiska språk är hämmande för innovation. Det öppna hjärtats språk är och har alltid varit innovationens källa. Men Descartes sa egentligen inget nytt. Utom det att han fick ett dubbelseende av att han behärskade två språk, det skriftspråkliga latinet och den talspråkliga franskan. Vardera språket befann sig i och existerade i två ekosystem i hans enskilda medvetande. Descartes hade insikter om bägge livsformerna och kunde relatera ekosystemen mot varandra och jämföra skillnaderna.
 
Skriftspråket förändrar medvetandet och talspråk blir successivt skriftspråk. Den kulturella evolutionen går från skaparspråk eller förvaltarspråk. I mötet mellan dessa två kulturer uppkommer innovativa epoker. När skriftens kultur kan diskutera gemensamma frågor med den muntliga kulturen i ett och samma medvetande.
 
Han var dock inte den förste i historien att upptäcka att talspråket var mer innovativt än skriftspråket. Men han tillämpade insikterna i en nydanande vetenskap. 1500-tals mannen Montaigne hade latin som andra modersmål men skrev ändå sina essäer på franska. Av samma anledning. Den bästa och mest upphöjda språknormen för Montaigne var böndernas marknadsspråk. Latinet var dianoias, det bokstavsintellektuella förnuftets språk. Medan de illitterata böndernas franska var nous, hjärtats enkla öga. Miguel Cervantes skrev på spanska och rekommenderade folkspråken som konstens instrument. Den boklärde riddaren på sin höga häst i rustning, men i sorglig skepnad, Don Quijote talade gammal bokspanska. Medan den av livsvisdom och ordspråk sprängfyllde fete, eländige och fule analfabeten Sancho Panza ridandes på en enkel åsna kommenterade riddaren på talspråket spanska. Sancho var egentligen den äkta upphöjda personen utan sorglig skepnad. Cervantes visste om skillnaden mellan skaparspråk och förvaltarspråk.

Grekerna visste för 2500 år sedan att nous, var det tänkande som använde och nådde det innovativa språket, hjärtats öga. Men att man i skolan bara lärde sig att tänka med bokstavsintellektet, dianoia, som var en lägre inlärd form av tänkande och språkbruk. Men grunden för det innovativa tänkandet är lika gammal som skriftspråken, 6 000 år. Att hjärtats öga, det känslofyllda tänkandet är innovationens språk och tanke har alla högkulturer med utvecklade skriftspråk vetat i alla tider. Även Egyptens överstepräster under faraonernas tid visste detta för 4 500 år sedan när de hävdade att det öppna hjärtat måste vara lättare än en fjäder. Inför den sista färden vägde gudinnan Maat bara skriftlärdas hjärtan. Insiktsfullt i syfte att förmedla symboliken kallas invägningsrummet för De två sanningarnas hall. Talspråkligas hjärtan behövde man inte väga. Sanningens och rättvisans domare, gudinnan Maat, visste att dessa talspråkligas hjärtan var lättare än en fjäder. De hade ingen kall skugga som tyngde medvetandet. De allra fattigaste passerade testet oprövat enligt den urgamla regeln, som fanns långt före kristendomen, att de sista är de första att passera nålsögat.

Martin Luther frigjorde denna mäktiga kraft i samhället genom att översätta Bibeln till tyska. Det satte igång en mängd innovationer och nyskapande tänkande. Nya religioner, nya tolkningar av Bibeln, anarkismens, socialismen och kommunismens födelse, enkelhetens princip upptäcktes, ett massivt civilsamhälle växte fram med folkspråken och successivt nåddes även universiteten av detta och innovationen började flöda i det som kom att kallas för den industriella revolutionen. Den föregicks av en andlig revolution som omdanade medvetandet över hela Europa.