En kulturrebellisk konstnär har ofta närseende. Men saknar fjärrseende. Forskaren är nästan alltid en naturrebell och ser ofta miltals. Men saknar fullkomligt insikt i det som är nära.

Den postmoderna konsten är en känslig butler som bugar och bockar åt eliten och tjänar makten. Som i filmen The remains of the day (1993) där en butler servar korrekt, känslolöst och hängivet makten och avvisar alla personliga känslor som skulle kunna hota denna samhällsordning. Butlerns liv i filmen är en metafor av det sociala och hierarkiska livet som människan i flockgemenskapen befinner sig i som styrs av kulturens osynliga grammatik. En engelsk Lord äger slottet där han arbetar. Lord är en synonym för Gud. Förstås bara i den världsliga makten, som en jordisk avbild. Men dess egentliga motsats. De flesta förstår filmen som en gestaltning av en butlers liv, en form av självbiografi. Den i konsten obildade förstår konkret metaforen, som autister gör. Men själva berättelsen är det outtalade. Som alltid i god konst. Butlern representerar livet som flockdjur. Undertexten är självbiografin av en man som förstod sig själv bara i relation till samhället. Kvinnan i berättelsen är den frihet som ständigt erbjuds butlern, men han vill inte lämna det tjänande livet. Och irriteras därför över kvinnan som ständigt knackade på dörren till hans tjänsterum. Friheten hade alla möjliga orsaker för att försöka få kontakt med butlern. Men butlern hade alltid en enkel ursäkt och avvisade alltid tveklöst, som si bara så där gled han förbi mötespunkten. Han var tveklöst trogen och lojal den tjänst som getts honom av organisationen i det stora slottet där världspolitiken utformades. 

– Har du inga känslor? Frågade kvinnan.

Men visst fanns det en rädsla hos butlern som grund för det ständiga helt spontana och naturliga undanglidandet. Han fruktade friheten eftersom regeln var att den som gifter sig med en kvinna måste lämna sin tjänst som butler. Man kan inte vara oberoende och butler. Samtidigt. Butlern undvek alltid personligt ansvar och hade ingen åsikt i de frågor som Lordens organisation hävdade. Lordens kulturella organisation tog allt ansvar över både tänkande och moral. Lordens sällskap föraktade den lågt stående butlern. Lorden var en pronazi i 1930-talets England och sparkade judar i sin tjänst. Men det bekom inte en professionell tjänsteman, trots kvinnans skarpa protester. Men hennes röst undertrycktes av butlern. Lorden gav direktiv och butlern följde dessa. Han hade bara ansvar inför Lorden som bestämde moralen. Butlern försvarade sin neutrala position med att han bara var en betjänt i maktens korridorer. Den postmoderna konsten och filosofin är en samhällstjänande social konstruktion. Men man låtsas om något annat. Men det gjorde även butlern Anthony Hopkins (1937-) i filmen där han var hela sitt arbetsliv högste chef för en hel stab personal som skulle serva Lorden. En god tjänande förvaltare.