Fruktan är orsak till att forskarna inte vågar forska om vad som är nyskapande! Det och inget annat. Det finns ett förvaltarspråk och ett skaparspråk. Universitetens forskning tror bara att det finns ett förvaltarspråk. Orsaken är att de själva är forskningsförvaltare och vet inte hur en konstnär eller entreprenör tänker. Därför finns inte ens deras språkform. Förvaltaren ser sin egen spegelbild i kulturen och tror att detta är den enda sanningen. Samtidigt säger forskarna att de inte vet vad kreativitet är för något. Voi voi. Efter mer än 20 års studier på universitet fann jag inte ett spår av teorier om vilket språk som används när man skapar något. Det finns enligt alla språkforskare bara en dimension på språket. Det som kan uttryckligen beskrivas med verb, substantiv, adjektiv. etc. Och detta språk kategoriseras ända ner till minsta delen. Språkljud tror man har en referens i generna, fortfarande. Men just detta språk är det som alla nyskapande innovatörer söker fly från. Förvaltarspråket kväver nyskapande. Skaparspråket känner och förvaltarspråket tänker, iskallt och neutralt som förvaltarna säger. Det är ju samma sak som männen reagerar mot när kvinnor säger att de känner si och så. Medan männen tänker. Ändå är nästan alla språkforskare kvinnor. Och de borde ha bättre tillgång till skaparspråket. Rakt igenom historien går tudelningen förnuft och känsla. Forskarna går på förnuftet och vågar inte analysera känslan som är grunden för alla kreativa språk. Förvaltarna vågar inte känna efter vad som är ett skaparspråk.
 
Orsaken till detta fenomen är mycket enkel varför forskarna bara ser ett förvaltarspråk och inget annat. De vill empiriskt studera språket hos andra. Inte hos sig själv. Men skaparspråket måste först hittas i det egna hjärtat och sedan kan man forska empiriskt om samma fenomen hos andra. I den egna hjärnan finns bara förvaltarspråket. Forskarna vågar inte söka skaparspråket hos sig själv och stänger dörren till att analysera kreativitetens väsen. Ju mer självinsikt forskaren finner hos sig själv desto mer ser denna i samhället. Så som i en spegel. Att känna sin själ eller själv eller sin autopilot är en urgammal regel för nyskapande. Sekulära och ateister förnekar existensen av en själ, men erkänner att det finns en autopilot. Samma sak under nya namnformer. Kulturen är en spegelsal.Att känna är att våga känna. Konstnärer har sagt detta i alla tider. Men forskningsförvaltare struntar i detta och avvisar detta som en mytologisk konstig värld.
 
Det är enkelt att studera skaparspråket. Alla de som inte har ett abstrakt humankapital i form av texter och böcker i medvetandet, kan nästan bara känna med skaparspråket. Deras förvaltarspråk är synnerligen svagt utvecklat. Var finner vi dessa? Ja, t ex alla meänkielitalare i Pajala har bara ett skaparspråk i meänkieli. De kan inte läsa eller skriva på meänkieli. Deras förvaltarspråk är svenska. Steve Jobs skapade nästan världens största företag under sin livstid med denna enkla insikt. Apple är större än hela Ryska börsen. Jobs var en tid i Indien och insåg att den muntliga kulturens intuition är ett bra instrument för alla entreprenörer och innovatörer. Jobs kallade analfabetens sätt att tänka som ett mäktigt instrument för alla kreativa.